World Council of Churches

A worldwide fellowship of churches seeking unity, a common witness and Christian service

You are here: Home / Resources / Documents / Hjärtats samtal med Gud på nätet En reflektion

Hjärtats samtal med Gud på nätet En reflektion

Hjärtats samtal med Gud på nätet En reflektion av Marianne Ejdersten, kommunikationsdirektör för Kyrkornas Världsråd, Geneve, Schweiz

14 June 2020

Publicerad i Luthersk kirketidende, Norge

Hjärtats samtal med Gud på nätet

En reflektion av Marianne Ejdersten, kommunikationsdirektör för Kyrkornas Världsråd, Geneve, Schweiz

År 2020 är ett år som vi alltid kommer att minnas. Året då det ofattbara hände. Utsatthetens år. Frustrationens år. Rädslans år. Det som vi har läst om i fictionböcker eller sett på film inträffade. Plötsligt var hela världen drabbad. Livet förändrades över en dag för dig och mig, för miljarder människor över hela världen. Livet tog en paus. Allt tog en paus.  Samhället stängde. Kontor stängde. Skolor stängde. Kyrkor stängde. Samhällsekonomin blöder. Oron och rädslans makt lamslår. De mest utsatta blev än mer utsatta och sårbara. Pandemin slår hårt mot oss alla i hela världen. Att vara kyrka i utsatthetens tid är än mer relevant. Att vara en närvarande kyrka. Guds närvaro i världen föregår allt annat. Det är i Gud som vi lever, rör och är till. Kyrkans uppdrag är att ge rum för den närvaron i livets alla skeden.

Plötsligt flyttade världen, den lilla och stora världen, in i mitt vardagsrum. Den globala pandemin får oss alla att fundera över livet och vad som är viktigt och mindre relevant. Det viktiga är relationer och omsorg om våra medmänniskor, att räcka ut kärlekens hand till vår nästa i den vackra men sköra världen vi lever i. Vi är en värld och vi är en mänsklighet som ska leva och verka tillsammans i kärlek och omsorg om vår skapelse. Detta skrivs efter tio veckor av undantagstillstånd i Genève, där jag bor och arbetar.

Tack för att jag får dela min reflektion med er. Jag har blivit inbjuden att reflektera över att vara kyrka mitt i den globala pandemin och hur kyrkor runt om i världen och framförallt Den Norske Kirken har hanterat situationen. Miljontals människor besöker och deltar i nätgudstjänster varje vecka runt om i världen. Många av dem har inte besökt en kyrka på länge, men mitt i pandemin har deras andliga längtan ökat och de har funnit ro genom gudstjänster på nätet.

Jag arbetar sedan 2013 för Kyrkornas Världsråd och som kommunikationsdirektör sedan 2014 och följer de samhällsaktuella frågorna och livet i de 350 medlemskyrkorna i 120 länder. Kyrkornas Världsråd arbetar för enhet, rättvisa och fred och har funnits sedan 1948. De senaste sju åren har jag arbetat med den förre generalsekreteraren, numera Biskop och Preses Olav Fykse Tveit. Min relation till Den Norske Kirken inleddes långt tidigare, redan 1992 när jag arbetade  i Sollentuna församling, utanför Stockholm, som hade ett mycket aktivt vänförsamlingsarbete i enlighet med Borgåöverenskommelsen, med Norden och Baltikum. Mitt första möte var med Oppegårds församling utanför Oslo. När jag kom till Kyrkokansliet i Uppsala 2003 som chef för nationell kommunikation hade jag ett mycket nära samarbete med de nordiska kommunikationskollegorna. Arbetet med att samordna kommunikationen för den Europeiska Kyrkokonferensens generalförsamling i Trondheim 2003 blev ett tillfälle att arbeta  med dåvarande kommunikationsdirektören Dag Stange i Oslo.  Det blev många besök till Oslo och Bergen samt Trondheim. Flera av Svenska kyrkans kommunikationsstrategier är hämtade från Norge. Idén bakom Svenska kyrkans webbportal [1]kommer från Den Norske Sjömanskirken i Bergen som jag hade förmånen att få arbeta med och besöka många gånger under min tid med Svenska kyrkan i utlandet. Själavård på nätet hämtades hem 2010 från SOS Kirken i Bergen. Den Norske Kirken har legat i framkant med nätnärvaro och med Trosupplärningsprojektet sedan flera årtionden. Det har rustat Den Norske Kirken väl för att hantera den globala pandemin. Dessutom har man ett flexibelt team under ledning av tillförordnad Preses Atle Sommerfeldt och ett väl rustat kommunikationsteam under ledning av Ingeborg Dybvig, redo att bistå kyrkans verksamheter.

Fokus Den Norske Kirkens arbete

Den Norske Kirken var en av de 30 medlemskyrkor i världen som var bäst rustade att ställa om verksamheten till nätet, att möta såväl vardagskyrkan som söndagskyrkan.

Jag har en stor beundran för det vitala och innovativa arbetet i Den Norske Kirken, så även för den digitala omställningen. Efter att ha besökt ett antal nätgudstjänster och samtal på nätet, tror jag att en stor del av framgången är äkthet; att våga vara kyrka i det lokala. Det är den lokala biskopen eller prästen som möter sin gudstjänstfirande församling på nätet; det är varmt, det är ett personligt möte, det ger tankar och ingjuter mod och ger budskapet att du är inte ensam, du är innesluten i församlingen och i Guds famn. Det är inte tekniskt perfekt men det är äkta. Det ger en innerlig glädje av att mötas. Prästerna är ofta mycket  närvarande och läser inte från ett papper och vågar titta in i kameran. Det är levande ljus, ikoner, bilder och det är blommor samt musik som skapar en andlighet och ett djup. Och viktigast av allt: den lokala igenkänningen. Den Norske Kirkens biskopar är goda förebilder och delar med sig från sin vardag i sociala medier och de är lite unika i sitt sätt att kommunicera och skriva texter på egen hand. Jag följer med glädje Biskop Solveig Fiske, Biskop Herborg Finnset och Biskop Ann-Helen Fjeldstad-Junes i sociala medier, de är goda förebilder. En annan förebild är internationella direktören Berit Hagen-Agöy  som är specialist på storytelling och att skildra möten på ett varmt och inbjudande sätt. Många kyrkoledare i världen har en mer formell kommunikation som ofta hanteras av deras team, men än en gång är det väldigt personligt, genuint och äkta. Jag hoppas att  biskoparna fortsätter på denna inslagna väg. Jag tror att framgången är att våga vara äkta och personlig utan att bli privat.

Utblickar i världen

Det är dags att göra några utblickar runt om i världen och vi börjar i Asien, i Seoul, Sydkorea. Prästen Jonggoo Kim [2]är ledare för en av de största metodistkyrkorna i Seoul med drygt 2000 besökare varje söndag. När den koreanske regeringen utfärdade direktiv om undantagstillstånd stängde kyrkan och ordnade gudstjänster på nätet. De inredde en liten TV-studio i det stora kyrkorummet för att behålla igenkänningen. Drygt fem personer hanterde söndagsgudstjänsten med läsning, predikan, musik och reflektion. De inbjöd till samtal i YouTube chatten och ett team modererade samtalet efter predikan.  De erbjöd också varje vecka bibelstudier, bönegrupper och samtalsgrupper. En grupp för diakoni började tillverka ansiktmasker som de sedan delade ut till alla i församlingen.

Patriark Theophilos av Jerusalem berättade i en intervju med mig[3],  att för första gången någonsin kunde de inte fira påskens gudstjänter i Heliga gravens kyrka i Jerusalem. De var ett litet team av kyrkoledare som genomförde gudstjänsterna i kyrkan och allt direktsändes på nätet och samlade drygt en miljon följare under påskhelgen.

I en annan intervju med den ortodoxa ärkebiskopen Anastasios av Albanien[4], underströk han vikten av att följa myndigheternas instruktioner och inte utsätta människors liv för fara. Som han sa ”vi måste värna varje människoliv, som Guds avbilder.”  De religiösa ledarna i Albanien hade ett nära samarbete från första stund med myndigheterna.  Ärkebiskop Anastasios sa i intervjun med mig att det viktiga är att be och visa kärlekens solidaritet. Kyrkan måste ingjuta hopp och mod i dessa dagar. I mitt samtal med ärkebiskopen om kyrkornas roll sa han att i valet mellan att ge instruktioner, göra uttalanden eller skicka pastorala brev: ”Be, bönens kraft är det vi behöver idag. Bön ger kraft och inger hopp”.

I USA, i Tyskland och i Finland där det finns lång erfarenhet av TV-gudstjänster, så såg de en trend att församlingar som har lång erfarenhet av att vara kyrka på nätet kunde ställa om inom ett par dagar, medan andra hade mycket större svårigheter att finna sin roll. De såg tre kategorier av kyrkor; 1) de som ställde om söndagens gudstjänst till nätet med bara livestreaming utan att anpassa till nätet. Detta var de som inte hade stor erfarenhet av att vara kyrka på nätet. 2) de som anpassade liturgin att passa nätkyrkan, de som lade vinn om att skapa närvaro och närhet. De gjorde en special produktion, ibland förinspelad.  3) de som skapade team med präster, musiker, kommunikatör och frivilliga som skapade ett helt koncept med gudstjänst, samtal och reflektion, fördjupning och bibelstudier. Den tredje kategorin lade också vinn om att fortsätta med kollekt på nätet i syfte att ge till de mest utsatta.

I det grekisk ortodoxa stiftet i USA, har ärkebiskop Elpidophoros inbjudit till online gudstjänster och efterföljande kyrkkaffe, berättar chefen för den ekumeniska avdelningen Dr Nicolas Kazarian. Det viktiga för dem var att planera liturgin på ett sådant sätt att det var en igenkänning från mötet i kyrkorummet och att det hanterades med samma värdighet. Ärekbiskopen och hans team har funnits tillgängliga för fortsatta samtal i sociala medier. De har främst använt Facebook och Twitter.

I Latinamerika har flera församlingar valt att kombinera livestreaming av gudstjänster med ett fåtal närvarande i kyrkorummet och en chatt på WhatsApp. Alla som följer sändningen skriver i WhatsApp i början av förbönen om vilka som är med, sitt namn och ort.  Predikan är kort och samtal förs på WhatsApp med prästen.

I Afrika har präster och kyrkoledare spelat en oerhört viktig roll i att hantera falsk och vilseledande information och osund teologi om COVID-19. Detta har varit det största hotet under COVID-19, efter bristen på vatten och mat i olika delar av Afrika.  I Afrika är WhatsApp och radio det bästa sättet att nå ut med kyrkans budskap. Många bönegrupper möts på WhatsApp. Lokala präster kombinerar WhatsApp chatt med att dela förinspelade vidoeklipp med predikan och vittnesbörd.

I andra delar av världen finns det inte tillgång till internet utan de har fått arbeta med radiogudstjänster eller tryckt upp  predikan och böner på affischer utanför posten eller mataffären.

Påven Fransiscus bestämde sig omgående för att livestreama gudstjänster. Det inkluderade även hans välsignelse på Petrusplatsen som samlar hundratusentals varje månad.  En tom Petrustplats sånär som på några journalister som rapporterade om den videosändning som pågick från påvens bibliotek.

En vän som är präst i en protestantisk kyrka i Italien som är ett av de mest utsatta länderna i Europa, berättade för mig att i normala fall kommer det 25-30 besökare till hans gudstjänster men nu deltar det 225-270 online varje söndag. De hör av sig och behöver mer samtal och själavård. Predikans och bönens roll har stärkts på nätet. Detta kräver mer förberedelser. Hans kommentar; Jag behåller min nätförsamling även framöver.

Om att vara kyrka i tiden

Kyrkan gör så mycket gott! Där i ligger en utmaning till oss alla – att inte ta lätt på ansvaret som anförtrotts oss. För människornas skull. För Guds  skull. Men det viktigaste: vi har ett uppdrag, en kallelse som det heter i den lutherska traditionen! För några år sedan firade vi reformationen som startade för 500 år sedan. På nytt har vi haft anledning att i vår tid fundera över vad det innebär att vara en evangelisk-luthersk kyrka, och att vara det i gemenskap med andra lutherska kyrkor i hela världen och i ekumenik med andra kristna kyrkor.  Det är nu tid att reflektera över att vara kyrka mitt i pandemin och hur vi verkar som kyrka nu och i framtiden.  Den interima verksamheten på nätet med dess online-församlingar kan inte läggas ned och vi kan inte återgå till att bara fira gudstjänst i våra vackra kyrkorum när det finns tusentals och åter tusentals väntande och längtande själar på nätet. De kan kanske av olika skäl inte komma till kyrkan. Men de har hittat hem i nätverksamheten. Hur formar vi uppdraget att vara kyrka 2021? Kan vi kombinera gudstjänster, andliga mötesplatser i kyrkorum och på nätet?

Jag tror att kyrkornas verksamhet kommer att förändras efter den globala pandemin, för att bli en kyrka i tiden och för att våra resurser kommer att vara begränsande. Jag tror att detta kommer att utvecklas under 2021. Jag tror också att många kyrkliga webbplatser kommer att byggas om att bli mer en webb för kyrkan mitt i livet, en kyrka för alla, en rastplats, en mötesplats och en växtplats. Det är viktigt att vidga perspektiven och tänka lokalt och globalt. Framförallt många lutherska kyrkor har mer institutionella webbplatser där de tillhandahåller tjänster som dop, konfirmation, vigsel och begravning. Jag tror på en mer levande kyrka på nätet för att skapa nyfikenhet på Gud och kyrkan med ett salt och ett ljus i livet som berör hjärtat och som inbjuder till bön och fördjupning.

Jag tror att det krävs mod att våga söka nya vägar för kyrkan i vår tid. All förändring möts av visst motstånd och frågor. Men vi måste våga vila i missionskallelsen att gå ut och gör alla till lärjungar. Hur, varierar från tid till annan.

 

Mod att gå före

Jag kommer att tänka på mitt eget utvecklingsarbete med mitt team år 2009 i Svenska kyrkan. Det var det viktiga uppdrag inför kyrkovalet 2009 att skapa uppmärksamhet för Svenska kyrkan och inbjuda 5,6 miljoner människor att rösta i valet.  Budgeten var på 10 miljoner svenska kronor och den stora frågan var; hur skapa nyfikenhet på Gud och kyrkan samt inbjuda till kyrkovalet?  Tillsammans med en reklambyrå tog vi fram ett koncept som fick många att ställa frågan[5];  kan vi verkligen göra detta? Är det rätt väg att gå? Det var väldigt utmanande och jag blev ombedd att med mitt team tänka om. Jag fick även frågan från ett par biskopar vid denna tidpunk och ett antal av mina chefer; tror du verkligen på denna idé? Ett par av dem frågade mig om jag var beredd att lämna min tjänst om det inte utföll väl. Jag svarade ja, att jag trodde på idén och att jag var redo att lämna min tjänst om det inte utföll väl. Den kontroversiella frågan var om man kunde be på nätet? Vi lanserade en bönewebb, och vi var en av de första i världen med en interaktiv bönewebb. Det är elva år sedan och det var djärvt vid denna tidpunkt att ta Hjärtats samtal med Gud till nätet. Nu har nästan alla en bönewebb. Trots visst internt motstånd 2009. Ja, man är aldrig profet i sin egen hemstad som det heter. Men satsningen togs mot med enorm glädje av svenska folket, media älskade satsningen och vi hade över 20,000 böner inom två månader och besökare från 98 olika länder. Biskop Eva Brunne och jag själv hade drygt 200 intervjuer i media på en månads tid. Kampanjen fick en rad utmärkelser bland annat Guld och Grand Prix som bästa interaktiva och digitala satsning 2010 i Europa. Det resulterade även i en pocketbok med ett urval av bönerna.  Det jag lärde mig av detta var att tro på sin idé, att fundera över att vara kyrka av idag samt att jobba i ett team – ensam är inte stark. Det är viktigt att följa de policies och riktlinjer som finns. Svenska kyrkans kyrkostyrelse fastställde en kommunikationsplattform 2004 som var vägledande med fokus på närvaro, öppenhet och hopp. Teologi och kommunikation måste vandra hand i hand och vara integrerad och genomsyra allt.

Kyrkornas Världsråd mitt i världen mitt i

Slutligen, vilken roll har Kyrkornas Världsråd spelat mitt i allt detta? Vi har fått fortsätta att ha en mycket central roll i arbetet med medlemskyrkor över hela världen, [6]med internationella Genève samt med WHO, världshälsoorganisationen, som ligger fem minuter från det Ekumeniska centret. FN, UNICEF, ILO, UNHCR, IOM och Röda korset är alla inom promenadavstånd och alla är nära samarbetspartners till Kyrkornas Världsråd. KV:s medarbetare har fungerat som rådgivare till WHO i frågor gällande kyrkor och andra religioner – ett viktigt nav för att nå ut med information till jordens befolkning. Det har varit oerhört intensiva veckor. Det tog oss drygt två veckor att ställa om Kyrkornas Världsråd till att bli en nätbaserad verksamhet I Genève, det ekumeniska institutet i Bossey med masterstudenter, våra kontor i Jerusalem, i New York och i Nairobi.  Den digitala resan gick oerhört smidigt, kanske beror det på att vi är vana att arbeta globalt och mötas på nätet. Ledningsgruppen under ledning av dåvarande generalsekreteraren Olav Fykse Tveit möttes varje dag på Skype, måndag till fredag kl 9.00 under drygt tre veckor. Sedan valde vi att minska till två gånger i veckan eftersom krisen ser ut att bli långvarig. Vi valde att snabbt ställa in alla möten och alla resor. Vi investerade i nya tekniska plattformar.  Nio anställda experter har utgjort en expertpanel och kan bistå medlemskyrkorna med råd om teologi, samverkan, gender, barn och unga samt diakoni. Pastorala brev skickades ut till alla kyrkor inför påskhelgen om att be hemma. [7]

En särskild webbsida COVID-19 [8]skapades på fyra språk: engelska, tyska, franska och spanska. Mitt eget kommunikationsteam med drygt 20 medarbetare arbetar i åtta olika länder och från fyra olika kontinenter. Jag omorganiserade dem från första dag och de har indelats i olika grupper för att hantera onlineproduktion, material till kyrkor som bibelstudier och fördjupning, strategier och stöd samt arkivera alla goda förslag från hela världen. Efterfrågan på information, kommunikation och rådgivning har varit hög. Det har varit en väldigt speciell tid att vara kommunikationsdirektör i Kyrkornas Världsråd när större delen av verksamheten behöver stöd, fortbildning och råd från kommunikationsteamet. Vi har sökt stöd i varandras kompetenser, bildat en rådgivande grupp med kommunikationsansvariga i olika regioner i olika delar av världen. Vi kommer att komma ut ur detta med mer erfarenhet, vishet och nya goda tankar om att vara en profetisk röst. Det gäller att söka nya vägar och ha mod att våga välja och att våga förändra. Jag lånar slutorden av Sören Kierkegaard: Att våga är att förlora fotfästet en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv.

Marianne Ejdersten, kommunikationsdirektör för Kyrkornas Världsråd med högkvarter i Genève, sedan 2014, tidigare chef för nationell kommunikation i Svenska kyrkan 2005-2013, samt projektledare för Svenska Bibelsällskapet 2002-2003 samt informationschef för Svenska kyrkan i Sollentuna 1995-2002.

 

Länk till Kyrkornas Världsråd

https://www.oikoumene.org/en

 

 

 



[1] https://www.svenskakyrkan.se/

[2] https://www.oikoumene.org/en/press-centre/news/webinar-draws-lively-global-audience-seeking-how-to-be-the-church-when-buildings-are-closed

[3] https://www.oikoumene.org/en/press-centre/news/wcc-questions-posed-to-his-most-godly-beatitude-patriarch-theophilus-iii-of-jerusalem

[4] https://www.oikoumene.org/en/press-centre/news/archbishop-anastasios-let-us-transmit-from-heart-to-heart-the-light-of-hope-1

[5] https://forsman.co/work/church-of-sweden/campaign-for-prayers

[6] https://www.oikoumene.org/en/press-centre/news/one-human-family-wcc-publishes-its-annual-review-2019

[7] https://www.oikoumene.org/en/press-centre/news/wcc-urges-give-highest-priority-to-protect-life

[8] https://www.oikoumene.org/en/resources/documents/covid-19