World Council of Churches

A worldwide fellowship of churches seeking unity, a common witness and Christian service

You are here: Home / Press centre / News in other languages / Lokalt och globalt arbete räddar liv

Lokalt och globalt arbete räddar liv

Lokalt och globalt arbete räddar liv

“Inga liv ska gå förlorade på grund av vädret.” © Marianne Ejdersten/Kyrkornas Världsråd

28 October 2015

Av Marianne Ejdersten*

Det regnar. Det är kallt och blåsigt. Det är höst i luften i norra Grekland. Vi har just anlänt till flyktinglägret Idomeni, i norra Grekland. Vintern som närmar sig är ett lika stort hot mot flyktingarna som smugglarna. Vintern innebär döden i värsta fall. Hittills har Grekland tagit emot över 500 000 flyktingar, bara 168 000 under september månad. Situationen är kritisk. Dessutom är de allra fattigaste kvar i Syrien och väntas anlända kommande månader. Grekland befinner sig i en finansiell kris och har haft tre val den senaste tiden. Grekerna kämpar med sin egen tillvaro men öppnar upp en varm famn för alla människor på flykt.

Kyrkornas Världsråd besöker Grekland under fem dagar i mitten av oktober. Det är ett sätt att visa solidaritet med flyktingarna och stötta medlemskyrkorna i Grekland. Kyrkornas Världsråd har 345 medlemskyrkor i 110 länder och företräder 550 miljoner kristna. Delegationen leds av generalsekreteraren Rev. Dr Olav Fykse Tveit, Metropolitan Prof. Dr Gennadios of Sassema, som är vice ordförande för centralkommittén. Prof. Dr Dimitra Koukoura, ansluter till delegationen när vi besöker Thessaloniki samt flyktinglägret. Jag finns också med i delegationen för att rapportera om vad vi sett och hört.

När vi anländer till flyktinglägret med Metropolitan Dimitrios och hans team, ler volontärerna och flyktingarna varmt. De känner igen Metropolitan väl, han är här ofta och hjälper till. Hans medarbetare arbetar här varje dag med att samordna, ge stöd, samtala och laga mat samt skapa meningsfull sysselsättning för barnen.

Kyrkorna gör skillnad

Metropolitan Dimitrios säger “Det är vårt ansvar som kyrka att hjälpa. Vi måste söka lösningar för att lösa flyktingkrisen. Det klarar inte Grekland av på egen hand. Det viktiga är att hjälpa akut, att ge mat, vatten och tak över huvudet. “

Han lägger till med ett leende “Vi ska också skapa en plats för vila och möten. Det är viktigt att det känns som ett hem, om än för en kort tid. Vi lagar mat, idag är det World Food Day och då har vi lagat en kryddstark bönsoppa”. Doften av soppan sprider sig hemtrevligt och inbjudande i lägret som består av ett tjugotal tält och baracker. Präster står vid tältkök och lagar till soppan.  I ett annat tält finns en lekstuga för barnen. De målar och ritar. Jag tittar nyfiket på motiven och det är färgglada bilder av prinsar och prinsessor, sagofigurer, djur och blommor. Barnen jobbar lugnt med sina bilder och ler förväntansfullt när Metropolitan och hans team närmar sig med en godispåse. De verkar ovanligt lugna och trygga efter den fasansfulla flykten från kriget och terrorns Syrien. Barnen samlas runt Metropolitan som tar sig tid med var och en. En och annan godis delas ut också.

Dimitrios understryker med emfas, “Varje människa har lika värde, oavsett om vi är kristna, judar eller muslimer. Alla ska ha samma rättigheter och behandlas på samma sätt med stor respekt för människovärdet. Vi är alla Guds avbilder”.

Buren av ett spirande hopp

Vi vandrar vidare i flyktinglägret, besöker sjukstugan som leds av Läkare utan gränser. De tar hand om en gravid kvinna, en man som amputerat en fot och en flicka som skadat sig när hon klättrat över ett taggtrådsstängsel på väg till Grekland. Jag tänker. De verkar ovanligt lugna, de har ett lugn i ansiktet och ett leende med ett hopp om en bättre framtid i Europa.

Jag talar med flickan som skadat sig när hon klättrat över taggtrådsstängslet för att finna tryggheten och ett nytt liv I Europa. Hon reser ensammen. Hennes föräldrar är kvar I Syrien, likaså hennes handikappade storebror och mor- och farföräldrar. Hon berättar att hennes föräldrar kunde inte lämna storebror och mor- och farföräldrarna. De bestämde sig för att vara kvar, trots hot om livet, de är kristna. Men de valde att ge Leila, som vi kan kalla henne, en ny möjlighet i en annan del av världen.  De gav henne sina sista sparpengar, cirka 700 Euro. De är nästan slut och en lång resa återstår. Leila, berättar för mig at hon längtar till en plats utan våld, krig och terror. “Tänk att få gå till skolan en dag utan att behöva oroa sig för trakasserier eller oron att bli hotad eller till och med dödad, eller det värsta som kan hända är att bli kidnappad”, berättar hon med lugn stämma. Tittar på henne, hon är kanske 18-19 år, men har upplevt ting som är obeskrivliga för mig som är 45 år och från lugna och trygga Sverige, i norra delen av Europa. Leila tittar längtansfullt på mig när jag berättar om mitt land. Hon säger, “Drömmen är att få leva i Sverige eller Tyskland”. Hon frågar eftertänksamt “ Vet du något om Luleå? De har en direktlinje mellan Grekland och Luleå för oss på flykt. Tror du att jag kan studera till läkare där? Jag vill så gärna hjälpa andra människor.”  Jag lämnar Leila i sjukstugan, men innan jag går så böjer hon sig fram mot blomkrukan som pryder sjukstugan och tar en kvist av basilikan och ger till mig. ”Tänk på mig när du ser denna nästa gång. För mig betyder denna doft hopp om en ny framtid, kanske i ett annat land, kanske kan jag återvända hem om konflikten i Syrien löses. Kanske får jag möta min familj igen. Kanske. Kanske inte. Men vi håller kontakten med min smartphone”.

Delegationen vandrar med flyktingarna mot gränsen. UNHCR är ansvariga för lägret och har många hundra volontärer som organiserar verksamheten. En volontär annonserar, ”Dags för grupp 1022 att vandra mot Serbien”. De vandrar i grupper tillsammans. Volontärerna hjälper dem till gränsen. På andra sidan väntar polis, taggtråd och militär. Det är en lång och mödosam vandring som väntar. Jag samtalar med vår chaufför Fader Serafim som berättar att Grekland och Serbien upprättat en buffertzon mellan länderna för att underlätta övergången. Flyktingarna vandrar dessutom utmed järnvägsspåren för att det ska vara lätt att vandra i detta ganska dalliknande landskap. Vinden viner. Regnet öser ned. Jag inser faran för flyktingarna. Vintern är ett stort hot.

Dags att handla nu

Kyrkornas Världsråds generalsekreterare Olav Fykse Tveit kräver en internationell lösning på flyktingsituationen. Och lösningen måste till nu.

“Vi behöver även söka en fredlig lösning på situationen I Mellanöstern och söka en lösning så att de kristna kan leva i Mellanöstern.  Det handlar om respekt för internationella lagar och människovärdet. Alla människor har rätt till ett liv i fred och frihet.”

Tveit understryker “vikten av att kyrkorna värnar människovärdet och allas lika värde”.  Han betonar att arbetet i Grekland vittnar om kyrkornas starka engagemang för varje enskild människas rättigheter.

Social omsorg viktig

Delegationen besökte kyrkoledare i Aten samt den ortodoxa diakonala verksamheten Apostoli. Apostoli bildades 2010 av ärkebiskopen Hieronymos i Aten. Apostoli är en av de största biståndsorganisationerna i Grekland, som distribuerar mat till 10 000 familjer varje månad. De samverkar med den Internationella ortodoxa kristna biståndsorganisationen (IOCC). Detta program ger viktigt stöd till familjer och stimulans till den lokala jordbruksekonomin.

Ledaren för Apostoli berättar att den största utmaningen just nu är att samordna alla insatser så att hjälpen gör bäst nytta. Varje vecka samlas de kyrkliga företrädarna till samråd för att se hur de bäst kan hjälpa de drabbade. Samordningsmötena betyder mycket för det akuta läget i Grekland men också för framtiden.

I mötet med ärkebiskop Hieronymos framkommer en tydlig önskan till de ekumeniska organisationerna att mobilisera kyrkorna runt om i världen att bistå flyktingarna, att hjälpa dem att överleva vintern och traffickingen.

Ärkebiskopen sa, “Om alla kyrkor deltar aktivt, så skapar vi en säker överfart för alla - safe passage - för alla. Det innebär att traffickingen har ingen marknad. Traffickingen, eller människosmugglingen, är olaglig och något för myndigheterna, men den finns och den växer. Här kan kyrkorna bidra genom att kommunicera rättigheter och bidra med safe passage.”

Lokalt och globalt

Sista dagen i Grekland besöker jag Svenska kyrkan, den lutherska och skandinaviska församlingen, en migrantkyrka i Grekland, med lokaler i hjärtat av Plaka. Kyrkoherde Gunnar Liden berättar om deras diakonala arbete att hjälpa till, att förmedla hjälp vidare. Han säger i vårt samtal, att “Det ekumeniska arbetet stärks i samband med krisen. Nya samarbeten öppnas upp och vi lär känna varandra genom praktiskt arbete”. Svenska kyrkan finns med i veckomötena med Apostoli, som en av ett 20-tal andra kyrkor och ekumeniska partners I området.

Under besöket hann vi även möta Alessandra Morelli, ny samordnare för UNHCR:s operativa insatser i Grekland. Hennes starka engagemang, kompetens och klokhet bränner sig fast på näthinnan och jag minns särskilt hennes slutord; “Inga liv ska gå förlorade I Europa på grund av vädret. Det handlar om att omfördela resurser, se över lagstiftning och samordning.“

Solidaritetsbesöket lider mot sitt slut. Grekland får ett mer höstlikt väder med kalla vindar. Inser att tiden är vår fiende. Tiden är kort. Det är hög tid att agera för att skapa en hållbar lösning för flyktingarna. Samtidigt rapporterar media om att fler länder i Europa stänger sina gränser. Det är ett rejält hot mot människovärdet och att internationella lagar inte följs. Det är tid att agera.

Metropolitan Gennadios, vice ordförande för Kyrkornas Världsråd, säger efter besöket att “Kyrkornas Världsråd har ett särskilt uppdrag sedan 1948. Flyktingfrågan var aktuell efter andra världskriget och lika aktuell idag. Det är tid att skapa långsiktiga och hållbara lösningar tillsammans. Människovärdet är heligt. Det är vårt uppdrag som kyrka att värna.”

Generalsekreteraren Olav Fykse Tveit stannar kvar i Grekland ett par dagar och deltar i en konsultation anordnad av den grekiska regeringen om flyktingkrisen och situationen i Mellanöstern. Om en dryg vecka anordnar EKD, den tyska kyrkan, och Kyrkornas Världsråd en konsultation I München med ett 30-tal kyrkoledare från Europa och Mellanöstern. Temat för konsultationen är kyrkornas roll i flyktingkrisen. Det pågår även samtal med FN om att ordna ett möte mellan kyrkorna och FN I början av nästa år. Det lokala och det globala arbetet är just nu avgörande. Det räddar liv. Det framkommer tydligt efter värt besök I Grekland.  Morellis ord får bli slutorden: “Inga liv ska gå förlorade på grund av vädret”.

*Marianne Ejdersten är kommunikationsdirektör för Kyrkornas Världsråd.

Filed under: